På sociala medier har det länge kokat kring friskolorna. I intressegrupper på Twitter har medlemmar ofta slängt ur sig frågan: Varför skriver inga medier om hur jävligt det är? Ibland följt av diverse konspirationsteorier, eller okvädningsord. Teorierna om varför medier inte granskat skolbolagen mer ger jag inte särskilt mycket för, men i ursprungsfrågan ligger det en sanning. Det är märkligt att vi journalister inte varit mer på hugget.
Det finns så klart många förklaringar på den frågan. En är att skolorna inte har verkat under offentlighetsprincipen, utan räknats som bolag. Därmed är det betydligt svårare att få ut information. Då blir det också svårare att skriva om specifika fall eller skolor – istället behöver man granska ett helt system. Och det blir inga sexiga texter.
I höstas porträtterade jag Marcus Larsson, en av tankesmedjan Balans två grundare. Med sitt twitterkonto @skolinkvisition har han lyckats sprida egna granskningar av friskolorna till tiotusentals svenskar, bland dem många journalister, opinionsbildare och politiker (vilka är de som i hög utsträckning hänger på twitter). I somras började han fokusera på personkopplingarna mellan politiker, friskoleägare och lobbyister. Kanske var det nästan positivt för honom att Lotta Edholm hämtades in till skolministerposten, rätt från styrelseuppdrag i friskolekoncernen Tellus.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
