De allra flesta har sina första minnen från sju, åtta års ålder. Först då börjar saker falla på plats i människohjärnans outgrundliga vindlingar, och vi kan lagra saker på ett mer medvetet vis. Men även då krävs oftast något extra för att upplevelsen ska bevaras: en emotionell reaktion, att vi verkligen berörs.
Kalle Assbring var åtta när han en höstmorgon 1983 tog farväl av sin pappa Göran hemma i farstun till radhuset i Stockholmsförorten Akalla. Han minns att han var ledsen, samtidigt reste pappan bort med jämna mellanrum och när han kom hem hade han alltid med sig någon present. Senaste gången han varit i Eritrea kom han hem med en liten uppstoppad krokodil.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga inVad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!