Ingen svensk långfilm sedan Fanny och Alexander har fått lika bra recensioner i USA som din dokumentär om jazzmusikern Lee Morgan. När insåg du berättelsens potential?
– För åtta år sedan såg jag ett Youtube-klipp från 1961 där Lee spelade med Art Blakey and The Jazz Messengers i Japan. Jag hade aldrig hört någon spela trumpet så förut. I en tidig researchfas märkte jag att nästan alla som stått nära Lee pratade om en kvinna som hette Helen, som han tillbringade sina sista år med. Hon omnämndes kärleksfullt som den som räddat honom från heroinet. Jag insåg att det var samma kvinna som sköt ihjäl honom, och att jag befann mig i lämningarna av en grekisk tragedi.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in- Mer:
- Samtal
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!