Det kan te sig otroligt för den som ser Ruben Östlunds filmer Play, De ofrivilliga eller Gitarrmongot att regissören började sin karriär som skidfilmare. När Östlund var 22 år gjorde han sin första film, kallad Free Radicals. Den spelades in i de franska och schweiziska alperna samt i Åre och vid Riksgränsen. Till tonerna av distade gitarrer och hardcore-skrik från band som The Hellacopters, Refused och Mary Beats Jane störtade skidåkare iklädda neonfärgade dräkter och blänkande skidglasögon nedför snötäckta bergstoppar. De kastade sig ut för stup, utförde avancerade hopp, parerade snöras som de själva orsakat; ibland försvann de i rasen och ibland slog de runt, runt, runt när de ramlade hundratals meter nedför skidbackarna. Däremellan: små, korta klipp från skidåkarnas vardag.
Det var Free Radicals och andra skidfilmer som Ruben Östlund 1999 överlämnade som antagningsprover till Filmhögskolan i Göteborg. Utbildningen var bara några år gammal och grundaren Göran Du Rees, själv filmregissör och producent, hade hämtat inspiration från den italienska neorealismen och den franska nya vågen. Filmskapande skulle inte handla om att hitta på en historia, utan om att »avbilda verkligheten«. »För varje situation finns det en observation«, hette det. Du Rees hade själv formulerat målet och meningen med skolan: »Utbilda inte kanonmat till mediearmén, utbilda samurajer.«
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga inVad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!