När jag slutade äta kött för 20 år sedan var det av tre anledningar: 1. Det var coolt. 2. Det kändes äckligt och elakt att äta djur. 3. Man fick hemlagad mat i skolan istället för storköksgeggan. Förutom just skollunchen skulle jag nog påstå att min kost försämrades rejält av det beslutet. En av de vanligaste middagsrätterna jag lagade till mig själv var pasta med en sås bestående av mjölk, gurka, morötter, buljong och ost – den enda köttfria rätt vi lärt oss i hemkunskapen. På restaurang fick jag ofta nöja mig med en kötträtt utan kött, typ potatisgratäng med sallad, och ville jag ha en burgare efter en natt på krogen serverades jag en mosig puck med bitar av frysmix – alltså ärter, paprika och majs. Då var det fan en kamp att vara vegetarian.
På den tiden pratade ingen om den stora klimatnyttan med att äta färre animaliska produkter, i alla fall inte i en sådan utsträckning att det nådde en gymnasieelev i Karlstad. Numera vet alla att det är en av de viktigaste åtgärderna en privatperson kan göra för att minska sitt klimatavtryck. Alla år av värdelösa restaurangbesök och blötlagda bönor har jag därför så här i efterhand räknat in på mitt personliga utsläppskonto, för att rättfärdiga olika tveksamma beteenden i mitt nuvarande liv. »Det är lugnt att jag äger en bil, jag har inte ätit kött sedan jag var 15.«
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga inVad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!